"Mobbade Måns, 13, tog sitt liv"

Så står det på en kopierad löpsedel i 5c:s klassrum. Anslagstavlan som den sitter på är förövrigt tom, så blicken dras dit automatiskt när man kommer in.
"Ja, det är kanske ett skräckexempel det där, men det är en kille i klassen som är mobbad", förklarar 5c:s lärare till mig. Hu vad hemskt, tänker jag. Menar läraren att alla mobbade 13 åringar tar sitt liv? Ska man behöva skrämma barn med sådana exempel för att de ska vara snälla mot andra? Vad hände med "Slå inte min kompis"-Kampanjen? Eller "Tio kramar om dagen är bra för magen"? Den sista kom jag på själv.
Jag sa det inte rakt ut förstås, utan fortsatte bara min städning.
Jag har cirka 15 minuter på mig att städa varje klassrum, och varje gång jag städar 5c:s klassrum så mår jag dåligt. Det går inte att undvika löpsedeln och 5c:s lärare som förövrigt är ganska otrevlig.
Det finns en bild på Mobbade Måns. Han är tjock och har glasögon. Han ler.
"Här kan David hänga sina kläder, nära dörren, han som är så tjock" säger en lärarinna när de ska sätta upp namnskyltar i kapprummet. Lärarinnan har alltid sitt gråa hår uppsatt i en lös knut med fula spännen. Håret guppar när hon går. Bara några dagar innan har alla lärarna haft ett stort möte med eleverna om noll tollerans.

Jag är glad att jag bara städar.

En kopp cappucino och tre bitar Toblerone...

... kan man få om man klipper och färgar håret hos Larsson & Lange i Ängelholm för 1300. Är man snäll blir man masserad på huvudet i några minuter.

Värdet av ett ting.

Igår fick jag huvudnycklarna till samtliga lokaler på Rebbelberga skola. Tappar jag bort dom här så måste dom byta alla lås. Det vore liksom jag i ett nötskal om jag slarvade bot dom... hu. Hemska tanke.
Nåväl. På måndag börjar det. Skolan. Med alla ungarna på låg- och mellanstadiet. Jag ska torka upp skomärken, kisstänk, fingeravtryck på glasdörrar, damma hatthyllor, fika där i mellan för att sedan torka upp svett i gympasalen. Det är inget glamoröst jobb jag har, men någon måste göra det. Men jag tänker bara på nycklarna som bränner i fickan på städrocken. Tänka sig, jag har ansvar. Eller med andra ord: I'VE GOT THE POWER!

Idag blir det klippa gräsmattan och måla huset, följt av Promoe och Marit Bergman på Malmöfestivalen på kvällen. Jag är inte ett dugg avundsjuk på er som sitter hemma ikväll. Inte det minsta!

Bzzzzzzzzzzzt eller "Döden, döden" del 2.

När jag låg i sängen igår natt, läsandes min sänglektyr, började en iögonfallande tjock, kolsvart fluga surra intensivt i rummet, runt, runt, runt. Andra flugor hade landat på mig, gått några steg, sugit lite på min hud med sin mun, och gått några steg till för att sedan flyga iväg mot sovrumsfönstret och hamra mot den ett tag. Har ni förresten tänkt på att det låter mera "klick, klick, klick" än "bang, bang, bang" när en fluga flyger mot fönstret? Visste ni också att man kunde göra det här med ett par flugor? Perfekt sommarnöje!
Iallafall. Den här flugan surrade frenetiskt omkring i mitt rum utan något uppenbart mål, tills den till slut krockade med en av somrummets väggar och föll ner mot golvet med fötterna upp (heter det verkligen fötter på flugor? Inte sugproppar?), sprattlandes. Medan sprattlandet avtog sakta men säkert, funderade jag på döden och the aftermath: "Undrar vad som egentligen händer efter döden? Åker man upp till himelen? Finns det verkligen ett Himmel/helvete?" Jag blev alldeles snurrig av alla tankar och kort därefter somnade jag med både glasögonen och sänglampan på. Vaknade mitt i natten med huvudvärk, går upp för att hämta ett glas vatten och kliver på ett lik. Ehh, jag menar flugan. End of story.

Ikväll ska jag och mamma grilla!

Klädmodet inom lokalvården

I år är det trekvartslånga städrockar som gäller. I jeanstyg. Finns även i ärmlös modell för dessa varma sommardagar. Helt rätt i augusti.

Gummihandskar är också populära accesoarer(latexfria alternativ finns), med eller utan puder. Finns i färgerna blått och genomskinligt.

Just i detta nu upptäckte jag att Nick i Hej hej sommar är lätt skelögd.

Ett, två, tre, fyra, jag är en partymyra!

Idag har jag ägnat mig åt att räkna en hel del. Jag tänkte dela med mig av mina matematiska fynd:

Antal gånger MTV visade klipp från Way out West med Kayne vs. Peter, Björn & John under loppet av 5 timmar: 5
Antal gånger MTV visade andra klipp från Way out West: 0
Antal par skor jag har: minst 50
Antal minuter det tar för mig att cykla till jobbet: 23 med cykel
Antal timmar kvar tills jag börjar jobba: 7
Antal timmar jag har suttit vid datorn: mist 6 timmar sammanlagt
Antal pengar jag har kvar på kontot(dålig svenska, jag vet!): 57,96 kronor

...fem, sex, sju, åtta, jag är en diskoråtta!

Döden, döden.

Där ligger den. Utnyttjad och livlös. Den levde inte länge, pridebandet. En vecka för att vara exakt. En vecka av alkohol, hångel, gräs i näsan, svett, stress, pendeltåg och framför allt kärlek. Kärlek i alla former, skostorlekar, färger och smaker. Kärlek i form av de olika människorna jag träffade, nya som gamla bekantskaper. Ni vet vilka ni är.

Det kanske låter klyschigt, men jag har blivit lite av en nyare, nej en _förbättrad_ version av Elin. Jag kallar det förbättrad eftersom jag bara kommer på positiva saker med Elin 1.2. Jag är nog lika blyg, men blyg med finess. Men jag är fortfarande inte lika modig som hon eller hon som gick på Stockholms gator tätt, tätt ihop med andra gladhjärtan höga på kroppsodörer och diskomusik, nästan helt nakna. Det kallas Stockholm Pride Parade. Jag beundrar dom och alla andra som deltog. Tänk om hela världen kunde andas Pride varje dag. Bara få känna av ett litet hörn av Pride. Det räcker för att förbättras en smula.

Tror ni inte på mig? Bildbevis kommer strax hit. Kan ni inte vänta länge nog? Gå in hit. Trevlig läsning!